Knuter Anna-Lena Fältsjö

Ord och Texter

Texter kommer ibland till mig och bara måste klottras ned på ett papper. Därför har jag alltid en anteckningsbok och penna med mig var jag än ska. Att leka med ord är för mig lite som att måla. Här nedan är några av mina texter.

Till Judith

Hon sitter där med fötterna på stolen.
Barbent under den blommiga sommarkjolen.
Blicken stadigt utanför fönstret vilar.
På fönsterbrädan en liten myra ivrigt ilar.
Vad tänker hon, den vackra kvinnan?
På det vi pratade om innan?
Eller på jobbet som väntar på månda’.
Denna eviga söndagsvånda.
Hon följer med fingret en repa i bordet.
Överflödigt är det sagda ordet.
Det är en stund som är helt ljuvlig.
För en del kanske tvärtom gruvlig.
En tvåsamhet som är väldigt speciell.
Två dagar, en natt och en kväll.
Kvinnors gemenskap är av en förunderlig sort.
Lång eller kort
spelar ingen roll.
På tiden ödslas ingen koll.
Hon som sitter där har en plats i hjärtat mitt.
Älskad och ändå kanske omedveten om värdet sitt.

Reflexion….

Jag är en människa, en kort och ljus
som lever i omvärldens ständiga brus.
Försöker passa in och kompromissa
vet inte hur med försöker gissa;
hur ska man sig vända?
Ska man vrida och bända
tills det hörs ett kras?
Oj, gick hon sönder, var hon månne av glas?

En barnmorskas tankar

Vad gör man när själen ens sjunger
efter födandet med sådan hunger
Att det bara inte går att stå emot
för tanken, den har slagit rot!

Jo, man tar jobb på förlossningskliniken, och kastar sig i
lejongropen!
Far runt både hit och dit, nästan som i Lisebergsloopen!
Tänker stundom - har jag mist vettet helt och fast?
Men jobbar på natt och dag, ibland utan rast.

För nog är det här svaret på den eviga gåtan finns att finna.
Om man tillåter sig att hinna
vara nära och helt stilla,
iaktta när den lilla
föds en kulen novemberdag.
Och det var jag, ja faktiskt jag
som fick den äran just då
att vackert titta på!

Jodå, händerna mina håller där de ska
och berömmer - bra där - bra!
Att få se in i kloka ögon och det är mitt i natten -
Du lilla barn, vi som faktiskt badat i samma vatten!

Själen min den iakttar det som händer
och allt som kan tyckas tungt för dagen liksom vänder.
Ödmjuk och tacksam är jag var gång
allt gått bra fastän förlossningen den var jättelång.

Till kollegor bugar jag mig och säger tack och tack igen!
För att tålmodiga lyssna till mina om och mina men!
Fantastiska hela bunten - hör på skrytet
tycker jag och säkerligen de som får gå hem med själva
knytet!


Uppsägning – rätt och slätt

Nä, nu tar jag mitt pick och pack och drar mot nya mål!
Nya jobbet firades sent igår med champagne och skål!
Det ska bli spännande och ändå lite otäckt,
en låga brinner som jag nog trodde var helt släckt!
Modet har jag nu fattat och jag ska få förlösa
det kassa självförtroendet har jag ifrån mig fått fösa!

Ja, så blir det nu efter överväganden och sömnlösa nätter!
Främst min hälsa jag i och med detta sätter!
Har inte känt mig glad och tillfreds på väldigt länge.
Inte riktigt trivts i mitt dagliga umgänge.
Jag har försökt på alla vis och sätt
men inget har visat sig vara rätt!
Ingen ändring vad gäller min arbetsbörda!
Och jag, jag bara längtar till det blir lörda'!

Jag har helt tappat stinget, glöden, lusten.
Känner mig helt dränerad på musten.
Det har tagit tid att riktigt förstå
att allt kan man inte ändra på.

Tillit, flexibilitet och lite extra möda
får arbetsglädjen att riktigt glöda!
Men hänger allt på en och samma kvinna
ja, då kan man inte hinna
med alla sysslor som pockar på
kanske svårt för alla att förstå.

Att vara mån om andra och vilja väl
är inte alltid bra för egen kropp och själ.
Känslan att det tas för givet utan tack
till slut vakna' jag till och blev jävligt lack!
Gick hem och la' mig
och i samma stund ringde nån och sa HEJ,
vill du komma och jobba hos oss?
Vi har precis bytt boss!
Och då kom saken i en ny dager.
Vad har framtiden för överraskningar i lager?

Jag har varit ledsen och sorgsen absolut.
Men - det mesta har ett slut.
Och jag säger således helt sonika upp mig,
säger så tack och hej!
Jag saknar er alla redan, kära
alla er som stått mig så nära.
Att man så många fina arbetskamrater kan få
det hade jag nog inte vågat hoppats på!

Har lärt mig massor på kuppen det kan jag lova.
Även om jag i tider haft mycket svårt att sova....


Förkläde

I köket hänger ett vitt förkläde på sin krok.
Inte stärkt. Nätt och jämt strykt.

Men rent. Nytvättat.
Använt. Men rent. Så rent man kan förvänta.

I fickan, den högra, ett hopknycklat hushållspapper. Oblekt.
På bröstlappen två initialer. Broderade i en tid av förväntan.
Bröllop står för dörren. Kistan ska fyllas.

Tyget, av bomull omsorgsfullt vävt, stelt och trots alla år i
tjänst relativt varsamt slitet.
Inga spetsar. Inget krusidull. Förklädet ska tjänstgöra till
vardags och till fest.
Skydda såväl vardagskläder som festklänning av vackraste sort.

Förklädet får ta emot slängar av sleven, värmen från
ugnsformar.
Brännmärkt.
Syltkok.
Kallopsångor.
Sillinläggningar.

Förklädet får bära skördar ur köksträdgården. Sockerärt, morot
och rädisa.
Jord.
Tårar. Av sorg. Av glädje.

Det lilla barnets kladdiga fingrar och snor.
I generationer.

Där hänger det. På sin krok. Omgärdat av kökshandduk,
flugsmällare och almanacka.

Tjänstgör som sagt till vardags och till fest.

Tack.

Förlöst

Allt är stilla
Rummet höljt i dunkel
En liten lampa lyser försiktigt på fönsterbrädan
Allt är stilla
Till sist

Smärtan som skurit som vassaste knivar i min kropp
Smärtan som fått mig förlora tron på livet
förlora mitt hopp
Är borta

Jag väntar försiktigt, beredd på att den ska ta min kropp i
besittning likt ett rovdjur
Nej, den är sannerligen borta, puts väck, jag kan inte ens
försöka återkalla känslan

Tystnaden breder ut sig som en varm, vänlig filt,
stoppar om mig där jag ligger

Mina tänder klapprar, kroppen hoppar
Någon lyfter vänligt på mina fötter och sveper om dem
med en filt av mjukaste tyg

På min mage i en pöl av kladd, svett, blod ligger en
liten människa
Jag håller i den lilla människan, klänger mig fast

Det verkar vara ömsesidigt

Den lilla människan tappar av och till balansen
och viftar ivrigt lite rädd med sina små armar
Min balans är också rubbad

Den lilla människan griper tag i vad som än kommer i vägen,
håller fast, hårt, klamrar sig fast
Liksom jag, vi klamrar oss fast vid varandra

Jag är ensam, helt ensam i den här stunden

Även om det i samma rum vistas flera människor

En av dessa människor är i allra högsta grad involverad i
den här situationen

Den lilla människans far

Men i stunden är jag ensam

Jag är ensam tillsammans med den lilla människan på min mage

För evigt kommer jag tillhöra honom, det är en pojke


I can see clearly

Jag kan se klart nu
Nu när regnet passerat
Det kommer bli en solskensdag

Jag tror jag kan fixa det nu
Nu när smärtan är borta

Alla dåliga saker har försvunnit
Här är regnbågen jag bett om

Det kommer bli en klar solskensdag
Endast blåa skyar

Snabbt översatt en kväll i augusti
Att plötsligt se klart
Vilken lättnad
Vilken fröjd
Skrämmande fritt

Till alla mödrar med utflugna barn

Nu har ni dragit, ni har lättat
Tänk alla kläder jag har tvättat
alla näsor jag snutit
alla skosnören jag knutit.
Knän jag plåstrat om, kinder jag kysst så ömt
och vattenblåsor på hälar försiktigt tömt.

Längtat efter ensamhet och vila
ifred få torra hälar fila
smörja fnasiga nagelband
och kanske resa till främmande land.
Slippa natta barn var kväll,
traska runt på nåt fjäll.
Läsa färdigt alla böcker i hyllan
plantera alla tänkbara frön i myllan.
Vara ute hur länge jag vill,
komma hem sent utan att först säga till.
Njuta av att ingen på mig ivrigt väntar
eller efter kvällsmat hungrigt trängtar.

Men....

Den sköna frihetskänslan bor inte alls i mitt bröst.
För det jag känner hittar jag ingen tröst.
Visst är jag stolt och lycklig för eran skull
men näsduken är av tårar och snor alldeles full.
Jag drunknar i ljuvliga minnen av små små händer,
bajsiga blöjor och tappade tänder.
En semester vid kusten där havets vågor
kändes skrämmande och gav upphov till mängder av frågor;
hur djupt är havet, finns det hajar här,
och om det fryser tror du isen bär?
Som om jag visste svaret på allt ni undrade över
en mamma som tros veta vad barn behöver.

Alla år fullproppade med lust och liv,
skratt och gråt och syskonkiv.
Det var intensivt som den blondaste toning
och jag hade gärna provat på någon form av kloning!
Men jag älskade denna tid, så makalös
med pussar och kramar så oerhört generös.

.....................

Jaha, här står jag nu och undrar stilla
på vad ska jag nu min tid förspilla....
Mina händer ligger liksom tafatta i mitt knä.
Jag känner mig märkligt tom och disträ.
Hur gör man nu?
Med vad ska jag ta itu?

.....................

Försöker hitta pirret i magen,
ta mig i kragen,
tänka positivt och se ljust på livet!
Tja, inte alltför överdrivet.
Men på allvar lista ut,
vad gjorde jag förut?
Damma av nån gammal stickning,
ha fest till sent på natten och bjuda gästerna på vickning.
Prova nya saker jag bara läst om,
men så fort jag hör - mamma kom
då släpper jag penslar, böcker och allt jag har för händer!
Här kommer jag - här ska släckas bränder!

Jag vet att det var det här som var målet för oss!
Att ni skulle ge er i väg och bryta er loss!
Jag vet också att ni nog också vill
att mitt liv av energi får en refill!

Och visst nu när jag suttit en stund och kontemplerat,
tänkt tillbaka på all tid som passerat
så kan jag ändå inte tänka att tiden rusat fram.
Nej, jag har verkligen värderat den gram för gram!
Tacksamhet, ödmjukhet och kärlek fyller mitt hjärta
och lyser likt glödlampor med färger bjärta!

Och nog kommer jag mål och mening finna!
Lust och energi i livet åter vinna!
Det är väl en naturlig skarv mellan skiften
och jo, jag kommer faktiskt i skidbacken tordas ta
sexstolsliften!

Liv

Definitionen av liv kan enligt Wikipedia vara:

"en enskild människas liv är tiden som förflyter mellan
hennes födelse och död, samt allt som händer däremellan"

eller

"en del av människokroppen, mellan bröstkorgen och bålen"

I hjärtat mitt

I hjärtat mitt ryms allt av värde.
Mer än jag någonsin begärde.

Där trängs de som värmer nosen i min hand,
och som gärna gräver i mitt land.
Där trängs människor långa och korta.
Även de som faktiskt är borta.

Jag ses längs vägen nästan rulla...
För fickorna mina börjar bli riktigt fulla
av stenar, skruvar och annat skort
skatter jag fått ta emot.

Skatter som barn har letat och funnit
knappar och nappar som trotts ha försvunnit.

Tack och lov är fickorna djupa som havet.
Spara - inte slänga - är det absoluta kravet.

Ingen fara - det är givet!
Barns skatter - det är det som är livet!

Att svära

Tre barn har jag burit.
Aldrig mer dememellan svurit.
Längtan har dock blivit alltför svår.
Och då går det som det går.

Att vara mor åt människobarn
är som att sticka med grannaste garn.
Som att teckna med ögonen slutna
eller dreja med händerna knutna.

Det är en konstart, den högsta av dem alla.
Och från piedestalen är det lätt att falla.

Varenda dag, varenda minut räknas noga.
En barndom ska man sammanfoga.

När barnen vuxit upp och klarar sig
galant.
Och i spegeln ses nån som liknar mer en
tant.
Då är det konsten en får luta sig emot.
Konsten som sen länge slagit rot.

Formen får justeras en aning förstås.
På canvasen är det bara att gå loss.

Eller böja nån järntråd kan ju gå an
och sy en börs av vadmal så grann.

Hej hopp

Hej hopp
min lilla sockertopp
med liv och lust, i sus och dus
far du fram
glim och glam
instagram
bakom linsen
finns den
verkligheten som den är
den som kanske tär
varför inte visa
vardagens lisa
damm och kladd
ofta rätt så fadd
snoriga ungar
tomma pungar
punkan på däcken
oklippta häcken
nariga händer
gropiga länder
dock
stundvis glamour
och välputsade skor
filé på bordet
lyx är ordet

för att få vardagen glänsa
kan man inte på lyxen länsa
nej, vardag åt alla
låt ropen skalla
dela hejvilt
gärna på sånt som är spillt
avskavt och nött
gammalt och trött
bekvämt och ingått
ärvt eller fått
omgjort och tejpat
retro inte hajpat

för där på en onsdag rätt vad det är
infinner sig ögonblicket när
svaret på livets gåta
absolut blir värt att plåta
mitt bland fiskpinnar och potatismos
bajsiga blöjor och babyblues

90 procent av tiden är en där
kärleksmiljardär.

7 reaktioner till “Knuter Anna-Lena Fältsjö

  1. Men vilka underbara alster!! Har sett dina fina ståltrådsverk och dom är också helt ljuvliga.
    Har du tavlor till försäljning eller är alla sålda?
    Kram
    Katarina

    Gilla

      1. Över ängarna
        Litet hus
        Liten fågel
        Hej

        Dessa blev jag speciellt förtjust i. 🙂♥️

        Gilla

      2. Det lilla gröna huset 1200kr
        Den lilla fågeln 850kr

        Bilden med ängarna har hamnat i Gagnef hos en dam som tidigare haft får – hon föll för den.

        Hör av dig om du vill ha någon av dem! / ❤ Anna-Lena

        Gilla

      3. Hej Anna-Lena!
        Ditt svar har på något vis kommit i skärpposten såg jag nu. Undrade just varför du inte svarade.
        Finns tavlorna kvar? Det är ju längesen du svarade ….

        Kram
        Katarina

        Gilla

  2. ALF 😘i din aura å sfär är det ingen som svär….
    Fortsätt ditt skapande å läk oss skadade … kram från mig en annan galenpanna😂😘😘

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s